De 71 bästa fraserna från Gustavo Cerati

Jag lämnar dig bäst fraser från Gustavo Cerati, en av de viktigaste exponenterna för latinamerikansk rock. Han var huvudsångaren, gitarristen och kompositören till Soda Stereo, ett av de viktigaste banden i Latinamerika, ursprungligen från Argentina..

Du kanske också är intresserad av dessa fraser från Soda Stereo.

-För mycket är inget att göra, jag är romantisk och full av klichéer. Utan min kamouflage gav jag mig själv till dig som jag. -Kamouflage.

-Explosioner i dina ögon, hål i marken och en djupgrön i havet. Det finns något i luften, oändliga detaljer, och jag vill att det ska vara evigt. -Gul kärlek.

-Det var alltid kul att springa, att lämna den här världen. Idag komprimerar atmosfären hennes fötter, hon är min månflicka. -Lisa.

-Om du är dold, hur vet jag vem du är? Du älskar mig i mörkret, du sover insvept i nät. -Tecken.

-Slutet på att älska, känna sig mer levande. Slutet på havet är att känna samma, levande. -Vid liv.

-Jag önskar att jag hade energi i dig att bryta kedjor. När trottoaren bryter med solen och den trogna jorden gro. -Sulky.

-Det är solnedgångens infall. När natten faller tar jag planet. Om tvivlet är det förflutna. Nu är aldrig, allt är ingenting, om jag inte vilar i din blick. -Nu är det aldrig.

-Flicka med gårdagens ögon, jag vet också att du har en vibe. Den konstiga känslan av att inte tillhöra denna värld, som i en trans. -Medium.

-Det dödar mig att jag inte vet var du är eller vad du ska göra. Idag ringde jag ditt nummer bara för att höra din röst. -Elfenbenstorn.

-Livet varar ett hopp, stanna, säker död. Detta var ögonblicket och du blåste det. Du fruktar honom så mycket att det äntligen händer. -Det händer äntligen.

-Jag antar att din avsikt, du vill gå upp för att träffa mig, men idag är jag inte längre jag. Den andra natten kastade jag dig i ett hav av brinnande lava, men idag är jag inte längre jag. -Idag är jag inte längre jag.

-Bakgrundsbelysta kroppar styrda av södra korset. Inuti en vulkan brinner vi av mineral passion. Ingen visste vad som hände med oss ​​och nu är vi kosmiskt damm. -Konvoj.

-Jag älskar din klarhet, jag läser din nakenhet. När du tänker på havet, så tänker jag på dig på samma sätt. -Andra hud.

-Du låter skakig och jag önskar att jag var närmare. Natten rinner igenom mig. -Skön.

-Min passion för framtiden är evigheten. Prata inte med mig om vaga förhoppningar, jag jagar verkligheten. -Omöjliga saker.

-Jag föreslår att vi förblir vaksamma, för alltid och alltid, spridda av fantasier. Vad du ville ha inget slut. -Själ.

-Under de första tre minuterna skrevs berättelsen. Precis allt händer här och nu. -Här och nu.

-Ton väger ingenting när du bara flyter utan att tänka. Genom din kanal, floden Babel, rinner klart vatten djupt. -River Babel.

-Inget fusk gör dig lycklig. Det är ett lyckligare tecken. Detta är inte en uppfinning för att passera tiden. Det finns ingen artefakt som är visionär. -Artefakt.

-Jag skapade dig, som en stor uppfinnare. Någonsin vill veta, adressen att återvända. I början var det först en omoralisk promenad. -Omoralisk promenad.

-Framtiden kraschar framför mig, mörker sjunker. Från ångest, mer och mer, låter jag dig bara falla. Det finns inget jag kan göra nu. -Ge mig natten.

-Väntetiden utmattade mig, jag vet ingenting om dig, du lämnade så mycket i mig. I lågor lade jag mig och i en långsam nedbrytning visste jag att jag förlorade dig. -Brottslighet.

-Du erkände mig en kärlek direkt, kan oskuld skydda oss nu när allt är mer pervers. För mitt huvud bad de redan om en belöning, men det finns inget pris för att stjäla ditt hjärta. -Kärlek rakt på sak.

-Njut, förlora dig mer, låt jorden skaka och varje kliché. Det låter som vinden och jag bestämde mig för att radera tiden. Jag är mitt eget altare. -Altare.

-Nära den nya änden, tabu, eld och smärta. Djungeln öppnade sig vid mina fötter, och på grund av dig hade jag modet att fortsätta. -Tabu.

-Universum passar i en droppe när du böjer din kropp. Min tunga borstar din djupa vår. Månjuice du gav mig, jag vill ha mer. -Månesaft.

-Vi går långsamt för att träffas, tiden är sand i mina händer. Jag vet av dina märken, hur mycket du har älskat, mer än vad du lovade. -Sjö i himlen.

-Jag knyter näven, kanske inte för att se min tomma hand. Om jag kunde berätta för dig på något annat sätt skulle jag göra det. Jag släpper inte dig längre, jag släpper dig inte längre. Det är en rapture av medvetslöshet babe. -Hänryckning.

-Jag känner att dagarna går, och jag fortsätter, dragning till blod. Efter en melodi tror jag att jag gjorde dig så min att jag ett ögonblick glömde dig. -Blodkraft.

- Jag vill ha ett hus, jag vill ha en hangar och ett lanseringstorn. Idag är vår by hela världen, och det är inte bara en förevändning. -Hem.

-Dumhet segrar i det här spelet. Jag vet att du talar sanningen. Jag känner henne, jag känner dig och jag tror inte på dig. -Jag tror dig inte.

-Det är arten som förenar oss, en saltvatten. Så att livet fortsätter i många summor av nöje. Och låt det hålla så länge den verkliga varan varar, och låt den vara så länge som fiktionen varar. -Arter.

-Jag känner dig från ett annat liv, idag kommer du ut genom fönstret som en dolk som rippar genom mörkret. Om jag tar dig är det för dig att ta mig, utan att tala, bara röra. -Jag tar dig för att ta mig.

-Det här är en tidbombbabe, samma sak som förenar oss idag sönderdelar oss, sönderdelar oss. I landskapet att vänta, en gnista till och det är så branden startar. -Tidsinställd bomb.

-Jag kan ha fel, jag har allt framåt. Jag kände mig aldrig så bra, jag reser utan att röra mig. Rymdpojkar, de leker i min trädgård. De kommer att mäta slumpen med vinden, en naturlig kraft. -Naturlig kraft.

-Avenida Alcorta, ärr, idag kom jag tillbaka trött på att prata om mig själv. Jag vet inte, jag vet inte var du är. Jag vet, jag har redan kommit hit och jag saknar dig så mycket. -Av. Alcorta.

-Ovanför solen, under reflektionen. Se hur min själ exploderar, du är redan här. Och steget vi tog är orsak och verkan. -Bro.

-Vi går långsamt för att träffas, tiden är sand i mina händer. Jag vet med dina poäng hur mycket du har kvar för att glömma vad du gjorde. Känn något du aldrig känt. -Sjö i himlen.

-Kors kärlek, jag korsar fingrarna. Och tack för att du kom, tack för att du kom. Bedårande bro har skapats mellan de två. -Bro.

-Chef för Medusa, hennes mun är osynlig. Det är fixerat på din näthinna, förför på tusen sätt. När du inte älskar, köper du, och det är sant! -Huvudet på maneter.

-De suckade båda samma sak, och idag är de en del av ett regn bort. Gör inget misstag, förbittring är värdelös, de är spasmer efter adjö. -Adjö.

-Låt med låg lättnad. Jordskepp, jag följer din röst. Jag dansar av illusion, en varm dröm för oss båda. -Rot.

-Så många likheter, du är fascinerad. Och för att titta på himlen ändrar jag allt jag såg. Ah, du känner mig som ingen. Ah, du påminner mig om allt jag är. -Ljussignaler.

-Från vilken katastrof jag räddades släppte jag i god tid. Och på en sekund befann jag mig själv, eh, älskling, i din omloppsbana extat, oh. -Katastrof.

-Oroliga ord från din rena mun. All min sötma hänger över dig. Jag älskar att lämna dig så här. Jag älskar att stanna så här. -Jag älskar att lämna dig så här.

-Fyra element skapar vind. Fem stjärnor, den jag föredrar. Sex är den dolda djävulen. I tråden, i tråden i tiden. -Siffra.

-När det inte finns något mer att säga blir jag ett med röken. Snarkar anledningen till allt som bestämde. Tiden sträcker sig (...) och jag glömmer som du. Och i sfären vandrar vi likgiltigt efter det utrymme det lämnade (...). En historia utan slut. -Puff.

-Regnet faller, förändrar landskapet av rök och vind. Jag raderar den gamla katastrofkartan, våra kyssar är sanna (…). Jag följde den mest glupska stjärnan, det tog mig aldrig så långt. Varför tro på slumpen? Jag föddes för detta. -Jag föddes för det här.

-De går ner och dagen är varm utan sol. De kommer ner, natten döljer din röst. Och också, du vill ha sol, långsamt kan du också hitta månen.

-Ett snabbt svek, och vi blev av kärlek. Jag kanske frågade efter det. -Brottslighet.

-Idag ska vi göra undantag från att bryta mot reglerna. Så mycket hunger utan tillfredsställelse, tillfredsställelse. Idag ska vi göra undantaget att sträcka repet. Och det varande är bättre än att bränna. -Undantaget.

-Framtiden kraschar framför mig, antänder mördets ångest. Mer och mer låter jag mig bara falla, det finns inget jag kan göra, detsamma. -Ge mig natten.

-Du bad så mycket att behålla det nöjesögonblicket innan det är för sent. Samma känsla återkommer, den här låten har redan skrivits ner i minsta detalj. -Deja vu.

-Mitt hjärta misslyckades sedan det gick, dess verb lever i mitt kött. Och jag säger sanningar som lögner. Ingen fel, bara min. -Verb kött.

-Meningslös fatalism som ignorerar rädslan, jag vill tro att vi kan vara vänner. Eller livet känns ännu kallare och spöket kommer inte att kunna sova. -Spöke.

-Din röst i meddelandet ber mig att prata med dig, men det kan vara för sent när du hör mig. Så jag ska träffa dig, jag lägger på och jag ska träffa dig. Det är lätt för mig att glömma bort. - Förlåtelse är gudomligt.

-Hej, hej, hej, på din nåd. Berättelser om salt lämnar mig igen. Ta dosen och levitera, knuten till din omedvetna skönhet som vaggar min ande och hänger. -På din barmhärtighet.

-Hej, jag ber dig krascha in i dig, laga långsamt som Icarus i solen. Sedan jag älskade dig har ditt ärr aldrig raderats på mig. -Ditt ärr på mig.

-Det hela började i ett rum som jag glömde. Silketrycket väckte henne framför fönstret. Vi började spela för att berätta för oss själva den sanning som är mest bedragande att veta. -Lura.

-En konstgjord regnbåge, stillebenljus. Hon är väldigt nära, tror jag. Det ska gå upp, eftersom ekot kommer att upprepas. Jag ser det här, det var aldrig förlorat. -Fortfarande liv.

-Det räcker inte att improvisera, kinden är en del av det roliga. Nu ska vi se din föreställning i ett hotellrum med utsikt över havet. Läs mina läppar karaoke, som en kung övertyga mig. -Karaoke.

-Kaktus mjukar upp mina knoppar med sin hud, den är hundra år gammal, den blommar bara en gång. (...) Och det har ett gift som är bitterare än gall, bara genom att åberopa dig, kommer jag att bli älskling. -Kaktus.

-Blanka saker kommer alltid ut plötsligt, som en blommas geometri. Det är ordet innan dina läppar släpper det. Utan hemligheter finns det ingen kärlek. -Magi.

-Jag har sett Lucy när hon kom in i rummet, utrymmet böjt. Vi såg ljus och Guds metronom, satte tiden i avstängning. -Jag har sett Lucy.

-På resan till inlösen slutar inte ljuset att pulsa. Jag tror på kärlek eftersom jag aldrig är nöjd. Det är mitt vilda hjärta som kommer precis i tid. Anländer precis i tid. -Tryck.

-Det finns inget mer att göra, du är din egen hjälp. Gå nu och lev, jag älskade alltid din galenskap. -Din galenskap.

-Allt rörde sig och det är bättre att hålla sig stilla. Snart kommer solen att stiga och en del skador kommer vi att återhämta sig. Envis som jag är stannar jag här. Bläcket torkade inte och med ord sa jag många saker, men i mitt hjärta finns det fortfarande så mycket att säga. -Jag stannar här.

-En kompass av ljus, fyrteckningen i havet. Med en blå kyss förvandlas skummet till salt, sjöjungfrur och sjöhästar med deras sång kommer att förtrolla oss. -Salt.

-För det jag hittade i dina ögon, för det jag tappade i striden. Att veta den andra halvan är liten, att förstå att bara vara är mer rent. -Vid liv.

-Låt oss se, se om det rensar upp. Jag talade om dig, om min oro. Från den dag den föddes i din mun, från en ny storm som exploderar. -Sudastada.

-Du är den direkta vägen till min undergång. Jag vet att jag inte åker till en bra hamn eller hittar en frälsning, och jag seglar på galenskapens hav utan motstånd. -Det är bara en illusion.

-Den här soliga eftermiddagen började jag titta på ditt vykort under en ljusstråle. En mening varade till skymningen, kom ihåg att du är en vacker plats. -Andra hud.