De derivatmorfemer är de partiklar som läggs till en ordrot eller lexeme för att bilda härledda ord. En morfem är den minsta språkenheten med sin egen betydelse. Det kan inte delas in i mindre lexikaliska (med semantiskt innehåll) eller grammatiska (med syntaktiskt innehåll) betydande enheter.
När det gäller derivatmorfemer kombineras dessa för att generera komplexa ord. Dessa typer av ord har en serie komponenter som kallas rötter och anbringningar..
Roten är den grundläggande (konstanta) delen av ordets betydelse. Affixer är de element som är fästa vid rötterna, vilket ändrar deras betydelse genom att bilda nya termer.
Processen att blanda lexemer eller rötter med derivatmorfemer är känd som härledning. Till exempel har härledningarna hopp, hopp, hopplöshet och hopplöshet som ett gemensamt element "hopp", som är roten. Under tiden representerar resten av ordets komponenter (anza, des, ado) de härledda morfemen.
Det är viktigt att notera att derivatmorfemer inte anger kön, antal, person, tid eller läge för de nya ord som skapats. De begränsar sig till att ingripa i härledningen och i många fall ändra de nya termernas grammatiska kategori.
Dess process är den mest produktiva på det spanska språket eftersom den översätts till en utvidgning av ordförrådet.
Artikelindex
Prefix är de element med ett semantiskt värde som föregår roten eller ett annat prefix. Den härledda processen för att skapa nya ord med denna typ av morfem kallas prefix. På spanska kommer dessa från latin och grekiska.
Prefix kan vara negativa, lokativa, tidsmässiga, kvantitativa och intensifierande. Negativen indikerar deprivation eller irritation, den lokala rumsliga relationen som avlägsenhet och den tidsmässiga relationen temporal relation som posterioritet. Under tiden uttrycker de kvantitativa en uppfattning om kvantitet eller storlek och förstärkarna, överflöd eller överlägsenhet.
Det finns många prefix som ingår i språket. Bland andra derivatmorfemer i denna klass kan vi nämna: a (negation), bi (två), omgång (runt), mot (opposition), infra (nedan), inter (mellan), pre (föregående) och pro (i framför).
Å andra sidan finns det några latinska prefix på spanska som inte längre betraktas som sådana. Anledningen till detta är att de har tappat sin förmåga att fritt kombinera med andra ord. De kan nämnas inom denna grupp: abs (separation), ad (närhet), es (utanför eller deprivation) och o (irritation).
Suffix är anknytningar som placeras efter roten eller ett annat suffix. De kan skapa nya ord genom att kombinera grammatiska kategorier (substantiv, verb och adjektiv). Var och en av dessa kategorier har sin egen grupp av suffix att kombinera.
Suffix kan i sin tur vara aspektuella och uppskattande. Aspektualer är uppdelade i nominella (substantiv), adjektiv (adjektiv) och verbala (verb).
Medan uppskattningarna kan vara diminutiva (uppskattning eller sympati), förstärkningsmedel (överskott, hån), nedsättande (avstötning, hån) och superlativ (maximal intensitet).
Således är till exempel bland suffixen som kan användas för att bilda adjektiv: bundo (intensitet), ble (kapacitet) och al (tillhörande eller relativ). På samma sätt kan substantiv skapas med hjälp av suffixen aje (handling eller plats), tion (action) och anza (action, effekt eller position).
Interfix är segment som ligger eller ligger mellan roten och suffixet. Till exempel består ordet damm av polv (root) -ar (interfix) -eda (suffix).
Nu är inte varje morfem som ligger mellan en rot och ett suffix nödvändigtvis ett gränssnitt. Det finns tillfällen när det är ett annat suffix.
Övningsmetoden att identifiera ett gränssnitt är att ta bort den slutliga morfemen från ordet. Om den återstående har idiomatisk betydelse är det ett gränssnitt.
Annars är det då ett annat suffix. På spanska har gränssnitten inte mycket semantiskt innehåll och kan ibland också placeras mellan roten och dess prefix.
När det gäller gränssnitt kan dessa hittas i ord som förbannad (curs-il-ada). I detta fall, il kan betraktas som ett gränssnitt eftersom ordet cursil. Cursilada kommer från corny, inte cursile. Därför är de återstående - ada - är ett derivatmorfem (transform-transform).
Lägg märke till kontrasten med ordet stab (puñ-al-ada). På spanska finns ordet puñal, som bildas med roten näve och morfemen tilll (kultur-kulturell). Således har vi i detta fall två morfemer i rad som gör derivatarbetet (till Y ada).
De är anbringningar som omger roten. De är kända som diskontinuerliga eftersom de är kombinationer av prefix och suffix som "sveper" roten. Cirkum är mycket speciella fall av anbringningar. Det förekommer mycket sällan på de flesta av världens språk.
På det spanska språket finns det fall som följer omfaringsprocesser. Ett exempel på detta finns i det franska ordet. Detta består i allmänhet av a-root-ar, roten är det franska ordet. Denna struktur är beviset på övergången från franska till franska genom förhållanden.
Samma fall förekommer i des-root-ar-strukturerna för att generera termen avskalning. På samma sätt kan du se denna process i strukturen på-lexeme-ar är grunden för att generera genom perforeringar av ordet bli smutsig.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.