Jag lämnar dig bäst fraser och dialoger av Livet är vackert, Italiensk film regisserad av Roberto Benigni och med i huvudrollen. Det kom fram 1997 och dess argument handlar om handlingar från en judisk far som försöker skydda sin son när de är fängslade i ett nazistiskt koncentrationsläger.
Du kanske också är intresserad av dessa fraser från Hollywood-biografen.
-De vanliga barbarerna, vandalerna. Det är sorgligt. Skitsnack! "Judisk clown." -Elysium.
-Finns det någon Dora här? Hon är italienare. Hon är min fru. -Guido Orefice.
-Jag tyckte inte om tåget. -Giosué Orefice.
-Inte jag heller. Vi tar bussen tillbaka, okej? De lyssnade! Vi tar tillbaka bussen! -Guido Orefice.
-Vilka är dina politiska preferenser? -Guido Orefice.
-Benito, Adolfo! Sitt ner! Jag är ledsen, Guido, vad sa du till mig? -En annan man.
-Pappa, jag kan inte hitta någon av de andra barnen och en dam kom för att berätta att jag skulle ta en dusch. -Giosué Orefice.
-Det är en bra idé. Gå och duscha. -Guido Orefice.
-Hejdå och uppför dig eftersom det är svåra tider. Svåra tider! -Oreste.
-Spelet börjar nu, vem som helst som är här. Den första som har tusen poäng vinner. Priset är en tank! Lyckost. Varje dag kommer vi att meddela vem som leder från den höga rösten. Den som har minst poäng måste bära en skylt som säger "idiot" i ryggen här på ryggen. -Guido Orefice.
-Dvärgarna och Snow White sätter sig ner för att äta. Hur snabbt tror du att det kommer att tjäna dina gäster nästa? På sju sekunder! -Gåta.
-De gör knappar och tvålar från oss. De bränner oss alla i ugnen. En man grät och sa det. -Giosué Orefice.
-Tror du på henne igen? Jag trodde att du var en smart, smart och intelligent pojke. Gissa. I morse tvättade jag händerna med Bartolomeo. Och sedan knäppte jag till Francesco. Eller föreställ dig: "Den här mannen är gjord av trä och brinner inte eftersom han inte är torr nog" Låt oss vara seriösa! -Guido Orefice.
-Trevligt att träffas. Jag är prins Guido. Allt här är mitt. Här börjar furstendömet. Jag ringer den här platsen Addis Abeba. Jag kommer att ändra allt detta. Utan korna kommer kamelerna. Även några flodhästar. Jag måste gå, jag kommer att träffa prinsessan.-Guido Orefice.
-God morgon prinsessa! -Guide.
-Så hemskt! Det dödade mig nästan. Gjorde jag dig illa? -Dora.
-Det hade aldrig varit bättre. Lämna du alltid huset så här? -Guido Orefice.
-Lyssna på det här problemet. Jag kommer ihåg det eftersom det chockade mig. En galning kostar staten fyra mark om dagen. En förlamning, fyra och ett halvt märke. En epileptiker, tre och ett halvt märke. Med tanke på att genomsnittet är fyra mark och att vi har 300 000 patienter, hur mycket skulle staten spara om dessa individer eliminerades. -Polis.
-Vi skulle spara 1 200 000 mark om dagen. - Rodolfo.
-Exakt! -Polis.
-Om du säger mitt namn är jag inte där längre. Vem jag är? Tystnaden! -Gåta.
-Tänk på en solros, de böjer sig för solen. Men om du ser någon böjd, vet du att han är död. Här tjänar du, du är inte en tjänare. Service är en högsta konst. Gud var den första tjänaren. Gud tjänar människor, men han är inte människors tjänare. -Eliseo Orefice.
-De får åtminstone inte barn eller äldre vuxna att arbeta. -Dora.
-De får dem inte att fungera eftersom de dödar dem! En dag kommer du att höra en dam säga: Barn, kom och duscha! Sedan sätter de dig i en gaskammare. -Fånge.
-Titta på mig, prinsessa. Kom igen, jag är här nere. Titta på mig prinsessa. Vänd prinsessan. -Guido Orefice.
-Jag har något viktigt att berätta för dig. Vänta på min signal. -Dr. Lessing.
-Ju mer det finns, desto mindre ser du. Mörket! -Gåta.
-Detta är min historia. Det här är offret min far gjorde. Det här är den gåva du gav mig. -Giosué Orefice.
-Du somnade medan du pratade med mig! Hur gjorde du det där?. -Guido Orefice
-Schopenhauer. -Ferrucio.
-Vem?. -Guido Orefice.
-Schopenhauer säger att med vilja kan du göra vad du vill. "Jag är vad jag vill vara". Just nu vill jag sova, så säger jag till mig själv. "Jag sover, sover", och väl somnar jag. -Ferrucio.
-Varför släpper de inte in judarna eller hundarna? -Giosué Orefice.
- Alla gör vad de vill, Joshua. I den hårdvaruaffären tillåter de inte spanjorer eller hästar att komma in. Senare på apoteket tillåter de inte kineser eller känguruer att komma in. De gillar dem inte. Vad kan jag säga? -Guido Orefice.
-Vilken plats är det här? Det är vackert: Duvor flyger, kvinnor faller från himlen! Jag flyttar hit! -Guido Orefice.
-De stannade tåget för att låta mamma gå. -Giosué Orefice.
-När kan jag träffa min mamma? -Giosué Orefice.
-När spelet är över. -Guido Orefice.
-Och nu, mina damer och herrar, en magnifik överraskning som Grand Hotel erbjuder. Den etiopiska kakan. -Guido Orefice.
-Du har ingen aning om vad jag säger dig, eller hur? -USA-soldat.
-De letar efter någon som talar tyska för att översätta sina instruktioner för dem. -Bartolomeo
-Mig! Jag ska göra det! Jag översätter för dem! -Guido Orefice.
-Pratar du tyska? -Bartolomeo.
-Nej -Guido Orefice.
-Brådskande telegram. Jag måste åka till Berlin omedelbart. Vilka är dessa blommor? -Dr. Lessing.
-De är för hans avresa. -Guido Orefice.
-Jag tar bara en. Jag tar det till min fru, Guidos blomma. Jag gillade verkligen ditt företag. Du är den mest fyndiga servitören jag någonsin har stött på. -Dr. Lessing.
-Tack, du är den mest kulturella kunden jag har stött på. -Guido Orefice.
-Giosué, varför är du här? Du ska inte vara här! Gå bort! Varför är du inte med de andra barnen? - Guido Orefice.
-De sa att alla barn var tvungna att bada idag och jag vill inte. -Giosué Orefice.
-Tystnad är det mest kraftfulla skriket. Är han din vän poeten? -Elysium.
-Dessa killar är galna! Det här måste väga hundra kilo! Det måste vara som 3000 grader här inne. Vittorino, jag klarar inte det här längre! -Guido Orefice.
-Du kan förlora alla dina poäng på något av följande sätt. En: Om du gråter. Två: Om du ber om att träffa din mamma. Tre: Om du är hungrig och beställer ett mellanmål. Glömma bort! -Guido Orefice.
-Jag behöver din signatur för att öppna min bokaffär. -Guido Orefice.
-Herr Rodolfo, sa jag till honom. -Sekreterare.
-Bara en signatur. -Guido Orefice.
-Nej jag kan inte. Min ersättare är här om en timme. Fråga honom. -Rodolfo.
-Allt jag behöver är en signatur. -Guido Orefice.
-Vi stänger på en här. -Rodolfo.
-Det är tio mot en. -Guido Orefice.
-Lämna in ett klagomål. -Rodolfo.
-Vad kan hända med mig? Det värsta de kunde göra mot mig är att klä av mig, måla mig gult och skriva "judisk servitör". Jag visste inte ens att den här hästen var judisk. -Guido Orefice.
-Min Gud, ha barmhärtighet! Låt inte detta vara sant. En annan middag där prefekten? -Dora.
-Vi kommer att dö här. Jag klarar inte det här längre. Jag ska sluta göra det här. Jag säger att jag inte kan göra det. Vad ska de göra mot mig? -Guido Orefice.
-De kommer att döda dig! -Vittorino.
-Vart går den här saken? -Guido Orefice.
-Här nere. -Vittorino.
-HERREGUD! Jag kan aldrig göra det! -Guido Orefice.
-Pappa, du skrämde mig hemskt! -Giosué Orefice.
-(Sarkastiskt) Naturligtvis! Vårt lopp är överlägset. Jag har just kommit från Rom för att säga er, barn, att vår ras är överlägsen. Jag valdes av rasistiska italienska forskare för att bevisa det. Varför valde de mig? Jag berättar för dig? Vem kommer att vara snyggare än jag? (...) Jag är en ren arisk. -Guido Orefice.
-Du har aldrig varit på ett tåg, eller hur? De är underbara! Alla står, limmade på varandra och det finns inga platser! -Guido Orefice.
-Dora och jag föddes på samma gata. Vi gick i skolan tillsammans och hade samma vänner. Dora är kvinnan i mitt liv och jag är mannen i hennes liv; därför har vi beslutat att gifta oss nästa år. Alla är inbjudna följande 9 april till basilikan Santa María del Pellegrino. -Rodolfo.
-God morgon prinsessa. I går kväll drömde jag om dig hela natten. Vi skulle gå på bio. Du hade den rosa dräkten som jag verkligen gillar. Ni är alla jag tänker på, prinsessa. Jag tänker alltid på dig. -Guido Orefice.
-Min man och min son är på det tåget. Jag vill gå på det tåget. Hörde du mig? Jag vill gå på det tåget. -Dora.
-Du kan inte föreställa dig hur mycket jag vill älska, inte bara en gång utan om och om igen. Men jag kommer aldrig att berätta det för någon, särskilt du. De måste tortera mig. (...) Jag måste vara galen för att berätta. Jag kan till och med älska dig nu, här för resten av mitt liv. -Vägledning.
-Du måste komma till polischefens kontor. -Officiell.
-Om igen? -Guido Orefice.
Det var det redan. -Giosué Orefice.
-Gå. -Officiell.
-Varför? -Guido Orefice.
-Som ni vet kom inspektören till Rom för att berätta om rasmanifestet undertecknat av de flesta av de mest framstående italienska forskarna. Det kommer att visa, och det hedrar oss, att vårt lopp är en överlägsen ras, det bästa av alla. Sätt dig. Fortsätt, inspektör. -Polis.
-Du är en så bra pojke. Sova. Dröm sött. Kanske drömmer vi båda. Kanske är det här en dröm och mamma kommer att väcka oss med mjölk och kakor. Efter att ha ätit kommer jag att älska henne två eller tre gånger. Ja det kan jag. -Guido Orefice.
-Vi vann! Vi tjänar tusen poäng! Min pappa och jag vann första platsen och vi vann en riktig tank! Vi vann! Vi vann! -Giosué Orefice.
-Ingenting är mer nödvändigt än det onödiga. -Eliseo Orefice.
-Detta är en enkel historia ... men en som inte är lätt att berätta. -Giosué Orefice.
-Det gör ont? -Elysium.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.