Jag lämnar dig bäst fraser från La Vela Puerca, Uruguays rockband bildades 1995. De ansvarar för hits som Zafar, The Cloud, Átala, Velamen, Para no verme más eller Va a escampar.
Du kanske också är intresserad av dessa fraser av rocklåtar.
-Så skakig, du ger mig, jag ger dig, vi ger till vem. Om det inte är för dåligt kommer det att vara för gott. -Med en lykta.
-Pinnar flyger genom himlen och goda människor på marken, rädda av rädsla, förlorar sina hjärtan. -Flygpinnar.
-Vi lever för att dö. Fäst henne, låt henne inte gå, låt henne inte gå, nu är det dags att fortsätta. I morgon är ingen anledning, för varje minut du tycker om idag, att ingen känner till detta manus. -Fäst henne.
-Och så lev modet att känna, livet dödar från början till slut. Hjärtsorg, det finns ingen glädje utan smärta, och det bästa saknas fortfarande. -Och så lev.
-Jag letar efter mig, inuti mig, där jag gömmer mig. Jag vill lära mig av detta ärr och går tillbaka till noll som lärling. -Lärling.
-Det råder ingen tvekan och de förstod. Trasiga glasögon på golvet. Idag kommer döden att komma. Och tidningen kommer ut och säger den skräck som har hänt. Och att giftet var så, långsamt, mjukt, dödligt. -En burk.
-Det kommer att veta att du tittar på döden! (och därmed leva, i karma och beroende ...). Vacklande, allt är smärtsamt, och så erkänn att det inte är mitt. -Det är tyst idag.
-Det är normalt något onormalt, och det här vill ingen förstå. Jag ber bara inte gråta längre, och jag vill inte ens förstå det. -Kostar.
-Han skadar sig själv när han tänker, att han redan har rymt från det, att han aldrig kommer tillbaka, att allt var ett misstag. Och längtar efter att fly, placerar han sin förstörelse på ett grymt bord som beskriver kapitulation. -Din del.
-Längtan när skott avfyras, varar all klarhet. Rulla över i sitt snurrande tillstånd och mata sig själv. -Det försvinner.
-Min röst gav mig bort, nästan, nästan utan att mena det. Jag tänkte säga nej, men jag lät mig tro. -Neuquéns måne.
-En annan öl tack, som jag har firat, till buccaneer och att älska, som väntar på mig. -Segla.
-Jag letar efter tillflykt, i händerna på en mur som inte ens lyssnar på mig och jag låtsas som min kamp och bedrar mig själv igen. -Se mig inte längre.
-Vem kommer att kräva av dem? Att de inte finns längre? Om verksamheten är tydlig och det inte går tillbaka. Var är Miguel? Vem tog Juan? De förlåter inte om du i deras ögon korsar. -Dubbel kant.
-Om du inte tappar sinnet kan du inte drömma. Om du inte spottar ut din demens kan du inte komma ner. Om han inte hittar ett sätt kommer han att förstöra sig själv. Om det inte går på din galge vill du dö. -Han säger.
-Han ägnade sig eftertänksamt åt att drömma, att komma ihåg vem han var, att trotsa en brutal framtid, med ena handen framför och den andra bakom. -Bacchus.
-Det finns inget mer naturligt än att ibland inte förstå någonting, inte ens en sekund senare, och låta dem snuggle och trösta i din blick. -Södra solnedgången.
-Det är väldigt svårt att släppa utan att först ta tag i det, och det gör dig inte speciell. Vad ska du ge om det inte kommer upp för dig att gå upp, det blir att bryta eller hålla käften. -Motsäga.
-En modig hjärte man, han gav det till dig att bygga. Och glad att han gick, utan att veta hur man skulle gå. -Hand.
-Bränn inte dig själv, jag skriker redan lite, och jag vill inte förlora mitt rykte. Du vet redan att jag har rykte om att vara galen, och i det här området sjunger de en annan låt. Vanlig krabba.
-De säger att de är verkliga och att de är rena sjukdomar. Du kommer att kunna tänka vem du är som du gjorde. -Spela som lätt.
-Och livet ligger bredvid mig, och med det börjar jag dö. Och nu drömmer jag och jag går bort från alla de saker som jag visste hur jag skulle lida och känna. Jag och min trädgård. Jag och din trädgård. -I limbo.
-Teorin förvandlas till förvirring, och jag var alltid det jag var. Du vet, slösa inte tid, du kan fortsätta. -Teorin.
-Han lämnade som militant i ett upplopp, han trodde att det var så att vara en hjälte. Han kämpade med tand och spik och hjärta, men kunde aldrig komma ut. -Profet.
-Han har allt, vad du behöver idag, och spädbarn bryter sina själar för mer. Han fängslar dig och visar sin gud, som inte är din, men spelar för båda. -Herren.
-Sedan slåss vi utan att slåss, vi vinner utan att vinna. Vi förlorade utan att förlora, och nu har jag sanningen att jag inte längre är, om hon inte vill vara eller återvända. -Jag vet vart jag vill gå.
-Vad jag förstår är att min låt inte längre vill läka mig. Kan det vara så att vissa människor gillar honom och att han inte släpper in mig? Någon bjöd in mig att bo, men jag kände mig fortfarande ensam. -Läka.
-Jag kommer inte föreställa mig smärtan hos andra, jag köper luft, och om den är ren, betalar jag mycket mer. Jag kommer inte att tolerera att de inte längre har tro, att de sänker armarna, att det inte finns någon klarhet. -Zafar.
-Vi kommer att kämpa, bror till fattigdom, att kapitalet inte går till ditt huvud. Liksom floderna som rinner nerför bergen kommer jag att gå ner med mina händer fulla av stenar. -Moder motstånd.
-Skymningen av min dag, anledningen till min glädje. Du är min existens älskling, som är beväpnad med tålamod. Mat min galenskap, till slut, du vet, du är nästan allt. -Mest.
-Du vet vad du vill, du kommer att så det. Förenade rötter i stormen, de växte underifrån, de väntar inte längre. Dagen är idag, skörden har kommit. -Svart och röd.
-Jag vägrar att dö på vägen eller arbeta för polisen. Varken gånghistoria eller traza-promenad för att kunna fylla min mage. -Stoppa idag.
-Ett moln vill fly från sin blyhimmel. Och blommorna vill dansa, på ett vått golv. I dag vill solen belysa denna värld i mörker. Och nu hörs ett åska, att han tappade tålamod. -Clearblack.
-Tänk med huvudet nedåt, från när det var ett däck. Super mun i mitt grannskap och mer, och nu inte en fattig mans besatthet. Han har gruvor, han har koppar och han vill aldrig prata med mig längre. -Peter.
-Jag är rädd i glömska, och ångest dödar mig. På den tiden borta, lev det som inte ges. -Mållös.
-Den mycket olyckliga mannen samlar sin pest, jag känner för det och jag ger honom skamlös. Och jag ska upprepa: håll käften snälla. -Tidlig buljong.
-Rädslan som plågade, lämnade utan varning. Och tid att förlora har jag inte mer. När jag öppnar fönstret andas jag alltid igen. Idag ska jag andas. -Utan varning.
-Du ser? Hur förlorad är jag om du inte är med mig. Senare, hur ska jag gråta när glömskan kommer in? Och jag vet inte, men något förändrades när jag var kall. Kanske var det en droppe kärlek som polerade ödet. -Du ser?
-Jag slänger mig till marken och vill inte sluta. Och om jag slutar är det att ta av. Jag lämnar huset jag tror att jag kommer att explodera. Det lämnar mig i farten och jag vill fly det. -Att knyta.
-Men det finns något och det oroar mig, det är dina metallögon. De gråter inte och lyser inte, och jag saknar deras delikatess..
-Att du med djurinstinkt vet att det finns många djur att tämja. Det är därför de dör stående. En vind kastar sin piedestal där han visste hur han släckte sin törst. Så mycket insubordinering kommer inte att hålla. -Full magi.
-Antag idag vad som kommer, vare sig det är för gott eller för ont. Och även om han tappar vad han har, kommer han att bita för att hålla fast. -Det kommer att gömma sig.
-Smärtan med att hålla sig vid liv, vilket är bra med smärta, och också nöjet att vinna och förlora när allt verkar vara oroligt, är när du måste uttrycka det. -Jose visste.
-Bara en gång, kunde han motstå att vilja existera, lyckades han göra narr av sunt förnuft och de saker som inte vet hur man dör. -Ömtålig.
-Min sång är alltid densamma, jag går på templet. Diskutera vad som är orättvist, förstör, föds sedan. -Över templet.
-Det hjälper mig inte, den apati som jag börjar dra. Det är ett skratt, från min djävul som vill lysa. -Ja djävulen.
-Det finns ingen väg tillbaka. Jag vet att du idag kommer att försöka lämna din oro här. Förstör, vad kan förlama dig, lämna det. -Returmatch.
-Du bryr dig bara om vad du vill se, din värld är reducerad till vad du spelar och inte ser, att den här knullade världen redan har pus som kommer ut och du skrubbar inuti och utanför den. -Bubblor.
-Världen vänder sig utan medkänsla, en jordbävning och en explosion. Jag dör. Hur svårt jag vet vem jag är, mellan illusionsmolnet. Jag ser inte. -Moln.
-Gudomlig gammal man, vart ska du? Jag vet mycket väl att du inte vill se tillbaka. Bitter ände förblir bara idag en mager hund och botten av ett vin för att värma upp. -Det gamla.
-Vad jag tycker om hans röst, om hans elände, om hans grymma värld. I hopp om att det inte längre existerar och att det lämnar de andra i fred. -Tror.
-Jag ska ändra receptet den här gången, och jag kommer att ändra stämningen att natten flyttar bort men det finns ingen sol. Jag tittar skevt på bladen som jag redan kan se och blommorna som du ska ge, och jag är glad, jag måste röka. -Mitt frö.
-Jag började titta, jag förstod att allt fram till idag var det bästa jag hade provat. Carving, sy, tyget som i slutändan är vad man är. -Låt för en.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.