De talspråk Det är allt det muntliga uttrycket som förekommer dagligen bland språkets talare, inom det informella sammanhanget. Det är den form av lokalisering som används över hela det jordiska planet bland de allra flesta människor med ett kort och direkt kommunikativt syfte..
Ordet "vardagligt" kommer, etymologiskt sett, från det latinska ordet kollokvium. Prefixet co betyder: "kollision", "union", "copious", "consonant". För sin del roten galen det har betydelser: "att tala", "vältalighet", "loquacious". Ändelse ium, under tiden betyder det: "början", "förintelse", "hjälp".
I allmänna termer betyder ordet "vardagligt" "konversation", därför talar uttalandet "vardagsspråk" om uttryck som är typiska för vardagliga samtal..
Felaktigt har begreppet "vardagligt" under en lång tid förväxlats som en synonym för fattigdom, för vulgärt, och samtidigt har termen "vulgärt" fått beteckningen "oförskämdhet", "oförskämdhet". Denna serie språkliga misstag har kommit att skapa stor förvirring hos talarna när man hänvisar till dessa förutsättningar och ord.
Samtalet har inte vid något tillfälle betydt fattigdom eller vulgärt har det inte betydat oförskämdhet. Detta har dock antagits och förökats. Sanningen är att det "vardagliga", om vi gör en analogi, hänvisar till folks kommunikationsformer.
För sin del är det vulgära motsatsen till den kultiverade, den kommunikationen som sker utan så många regler eller instrumentalismer; med andra ord: folkets kommunikation.
Artikelindex
Det allmänna språket har en sådan betydelse att det blir folkets fonologiska avtryck, vilket anger deras språkliga identitet före resten av befolkningen.
Som med den territoriella organisationen av länder, som är indelade i provinser, stater, kommuner, sker samma sak med vardagligt tal.
Det finns ett språk för varje befolkning, med dess väl markerade dialektskillnader, och det finns ett allmänt språk som till viss del innehåller en betydande summa av de olika talen som är typiska för varje område..
Dessa tal typiska för varje område är det som ger dem rikedom och identifierar dem fonologiskt och grammatiskt. Varje land har unika uttryck, och i sin tur har varje stat och varje by sina egna terminologier inom språket. Det enda syftet med dessa resurser är att uppnå det kommunikativa faktum på ett enkelt och flytande sätt.
Samtalsspråk är en spegel i vardagen, det är därför spontanitet är en av dess vanligaste egenskaper.
Denna typ av språk är fri från alla band och omfattas enbart och uteslutande av de muntliga överenskommelserna för dem som använder det. Förstå genom muntliga överenskommelser: alla de tal som samtalspartnerna känner till och hanterar och är typiska för sitt område.
Naturligheten i talet för dem som tillämpar det blir ett av de mest utmärkande kännetecknen för detta sätt att kommunicera, vilket ger det friskhet, omfattning och flexibilitet..
De som använder det brukar inte tillämpa utarbetade termer, utan det kommunikativa faktum sammanfattas i vanliga ord för global förvaltning och naturligtvis ord som är typiska för dialekten eller subdialekten som används.
Mänsklig kommunikation är en mycket komplex och fullständig handling. Trots att det är en form av daglig kommunikation innebär det emellertid inte att resurser inte används för att berika det..
Gesterna, dessa signaler, gester och bärande som förbättrar meddelandets uttrycksförmåga, används i stor utsträckning i daglig kommunikation, särskilt för att minska antalet ord när man talar.
Dessa jokertecken blir samma som faller inom det som anses vara "kosismer", såsom: "sak", "det", "det", "slida" (i fallet med Venezuela) vars roll är radera eller byt ut ett stort antal ord vid tidpunkten för kommunikationen.
Det är nödvändigt att komma ihåg att denna typ av resurser på det utbildade språket ingår i "lasterna" för kommunikation, eftersom deras långvariga användning minskar högtalarnas lexikon.
När det gäller de resurser som är associerade med detta språkliga uttryck kan följande tre nivåer och deras manifestationer uppskattas tydligt:
Ur fonationssynpunkt uppskattas följande element:
Det vill säga: användningen av ord som imiterar naturliga eller icke-naturliga ljud, inte diskursiva, under talet och som inte är typiska för mänskligt språk. Ett exempel kan vara: "Och bilen gick, 'fuuunnnnnnnn', och polisen kunde inte nå dem".
På grund av dess informella karaktär är det normalt att det allmänna språket tenderar att visa respektlöshet för reglerna som styr språket. Trots att språkliga lagar bryts, sker kommunikation och sker; med sina detaljer, men det händer.
Intonation, som en muntlig kommunikation, spelar en relevant roll. Beroende på anledningen (utropstecken, frågande eller förkunnande) kommer det att vara intonationens egendom, även anpassa sig till det kommunikativa sammanhanget.
Det finns många faktorer som påverkar intonationen: medlemsförbund, emotionell, fackförening, arbete. Beroende på sambandet mellan samtalspartnerna kommer det att vara oralitetens avsikt.
Det allmänna språket är aldrig detsamma i någon del av världen, inte ens när de delar samma nationella territorium, varken det regionala eller det kommunala och till och med det i samma kvarter. Varje plats har sina egna dialektfunktioner som ger den sin konsonans.
Språkstudier har verifierat närvaron och expansionen av subdialekter även i små befolkningsskikt.
Varje grupp individer som tillhör ett samhälle, genom att dela smak eller tendenser i någon gren av konst, underhållning eller handel, tenderar att införliva eller skapa ord som passar deras kommunikationsbehov..
Det här är inte så konstigt som det låter. Själva språket är en föränderlig enhet, ett "väsen" gjord av bokstäver, av ljud, som svarar på högtalarnas krav och som transformeras enligt vad ämnena som använder det har tillgängliga..
Denna serie subdialekter, med sina respektive rytmiska och melodiska fonationer, är det som ger identitet till befolkningarna och grupperna som utgör dem. Av den anledningen är det vanligt att höra folk säga: "Den här är uruguayan, och den colombianen, och att den är mexikansk, den här är en rocker och att den salsero", med knappt att höra dem eftersom ljudmärket för accenten , och gester och kläder, de utsätter dem.
Elisioner är mycket vanliga i vardagsspråket, just på grund av vad som anges i de tidigare egenskaperna.
Att vara en vanligt kort kommunikationshandling tenderar att innehålla ett stort antal undertryckta ord. Även om orden manifesteras på detta sätt är de normalt väl förstådda bland samtalspartnerna på grund av tidigare överenskommelser av kulturell kommunikationsaspekt..
Ett tydligt exempel skulle vara: "Come pa 'que ver" ", där ordet" para "raderas, förutom" s "i slutet av konjugationen av verbet" ver "i andra personen.
Sammandragningar representerar en av de mest avslappnade och vanliga egenskaperna i vardagsspråk runt om i världen. De anses inom kommunikation vara ett slags "språkekonomi".
Inom de morfosyntaktiska elementen i det allmänna språket är följande uppenbara:
Det är mycket vanligt att se bland övertygade samtalare den överdrivna språkanvändningen när det gäller intonation eller ökningen eller minskningen av föremålens eller varelsens egenskaper när de kommunicerar..
Eftersom de inte omfattas av någon lag, och ämnena är helt fria, är uttrycksfullhet chefen. Därför är det vanligt att höra: diminutiver, "The cart"; förstärkningsmedel, "La mujerzota"; utrop, "Räkna väl!" och förhör "Och vad sa han till dig?".
Ett annat mycket vanligt element som finns i denna typ av språk. Det är för normalt i användningen av "en", "en" och "vissa", "vissa".
Några tydliga exempel skulle vara: "Du vet inte vad som kan hända"; "Några av de jag känner kommer att falla".
Detta är en annan mycket vanlig aspekt i språket, särskilt i de lägre skikten. Det hörs ofta: ”El Pepe kom och gjorde sitt med Mary, som ser dem som santicos ".
För samma korthet som kännetecknar denna typ av tal är det normalt att de som använder det inkluderar användning av korta meningar som kommunicerar rätt sak. Det som krävs är att manifestera nästa, det nödvändiga.
Det vill säga det finns en förändring i den gemensamma syntaxen för meningarna för att betona någon specifik del av talet.
"Men", "dock", "mer" används ofta i denna typ av språk, vilket leder till missbruk och slitage.
Det kanske mest känsliga är felaktig användning av dessa. Det är väldigt normalt att höra fraser som: "Men hon gjorde det ändå"; "Ändå kunde han inte säga någonting"; som representerar detta ett grovt fel eftersom "men", dock och "mer", är synonyma.
Det hänvisar till användning och missbruk av det personliga pronomenet "la" när man utvecklar kommunikationen. Loismo och leismo presenteras också, som är praktiskt taget desamma men med pronomen "lo" och "le"..
Som en produkt av själva kortheten i detta kommunikativa faktum måste samtalspartnerna använda uppfinningen för att svara på ett så effektivt sätt som möjligt på de frågor som ställs för dem..
Denna egenskap ökar det otydliga språket eftersom det inte i alla fall besvaras på lämpligt sätt eller på det sätt som den andra samtalspartnaren förväntar sig..
Men i motsats till vad många tycker, kräver improvisation, på grund av den omedelbarhet som krävs, tillämpning av intelligens för att kunna genomföras..
De använda orden är avslappnad och har inte stor komplexitet utan uppfyller snarare det kommunikativa faktum på det enklaste sättet.
Eftersom många av dessa samtal äger rum i grupper eller är begränsade av den tid de måste genomföras, är samtalsparterna dedikerade till att göra sitt budskap så koncist och, även om det låter konstigt, inte lika exakt.
För att minska deltagandet i talen använder de områdets idiom..
Dessa "idiomer", eller uttryck som är anpassade till varje gemenskaps verklighet, har egenskapen att med några ord förklara situationer som kräver ett större antal ord..
När dessa språkliga manifestationer används tenderar de att lämna vissa kommunikationsgap som fylls av den lyriska mottagaren, som antar vad avsändaren ville säga genom att komma så nära budskapet som möjligt, även när det inte exakt är vad han ville överföra..
Ett tydligt exempel skulle vara att i en konversation mellan en grupp venezuelaner, vid ett bord med många föremål, säger en av dem: "Han blev upprörd över mig och kastade den" poden "på mig och pekade på bordet utan att specificera vilket objekt det riktades specifikt till. refererar. Vid det ögonblicket kunde var och en av de närvarande anta att något av föremålen var det som kastades.
I Venezuela är ordet 'pod' ett mycket frekvent substantiv som används för att ersätta något föremål eller handling. Vi skulle kunna klassificera det som en "kosism".
Denna vice inträffar vanligtvis när det finns kommunikation eller lexikala luckor i en av samtalspartnerna, eftersom de inte har ett omedelbart svar om vad som frågas eller inte vet hur man ska fortsätta prata. Bland de vanligaste fyllmedlen är: "detta", "bra", "hur förklarar jag dig".
Dessa typer av språkliga manifestationer är också mycket vanliga och hänvisar vanligtvis till element nära miljön. De syftar till att lyfta fram en kvalitet hos en samtalspartner, antingen för hån eller för underhållning.
Tydliga exempel skulle vara: "Du är ett flygplan!" (för att hänvisa till snabbtänkande), eller "Du är så känslig som en åsna!" (för att hänvisa till brist på känslighet).
Typiskt för de miljöer där denna typ av kommunikation tenderar att förekomma och är också villkorad av de kulturella och / eller pedagogiska skillnader som kan uppstå mellan samtalspartnerna.
Användningen av vardagsspråk är föremål för två väldefinierade sammanhang: familjekontexten och den populära..
När detta område nämns hänvisar det till språket som familjemedlemmarna tillämpar på sina egna medlemmar. Detta språk presenterar en bred gestikulär rikedom som har enorma återverkningar på oralitet.
Det är begränsat till mycket komplexa strukturer för samexistens, där grader av auktoritet spelar en avgörande roll. I denna aspekt är varje familj ett lexikalt universum där varje ord och gest är villkorade av de inneboende förhållandena mellan samtalspartnerna..
Det hänvisar till utrymmet utanför hemmet, allt där samtalspartnerna är begränsade och som är främmande för arbete eller akademiker. Den presenterar en stor mängd idiom och kommunikationen som förekommer i detta medium beror på varje ämnes förberedelser.
Här, i detta medium, kan du se närvaron av resten av undergrupperna där samtalarnas liv äger rum, var och en med sina dialektvarianter.
Man kan tala om en allmän miljö där resten av mikromiljöerna är begränsade, bland vilka det finns ett kontinuerligt utbyte av högtalare.
Det är en extremt rik och komplex struktur som visar de flera språkliga aspekter som ett vanligt subjekt kan ha..
Nedan följer två dialoger där det allmänna språket manifesteras effektivt:
-Var kommer du ifrån, Luisito? Du ser trött ut - sa Pedro och gjorde gester för att få uppmärksamhet.
-Hej, Pedro. Du går alltid som en samuro i väntan på allas liv. Jag kommer från jobbet. Dagen var stark idag, svarade Luis med en oförskämd ton..
-Du är alltid rolig ... Och vad skickade de dig att göra då? -svarade Pedro, lite irriterad.
-Samma som alltid, bug ... Titta, jag skyndar oss, vi pratar senare, sa Luis och lämnade omedelbart.
-Titta, Luis, ser du det lilla huset där borta? sa Pedro med låg och mystisk röst.
-Ja, varför? Vad är så konstigt med det? -Luis sa, även med låg röst, efter Pedros spel.
-Den kvinnan, María Luisa, bor där. Den kvinnan gör mig galen 'och perinola, compaio-svarade Pedro, upphetsad.
-Ja, kompadre, du spelar inte i det fältet, det är mer än någonsin, hörde du? -Luis sa och han gick skrattande bort.
I båda exemplen finns nuvarande sammandragningar, jämförelser, frågor, utrop, användning av diminutiver och förstärkningsmedel, typiska element i språket.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.