De lunfardo Den består av en slang - eller språkmodalitet - som huvudsakligen används i den argentinska staden Buenos Aires, även om dess användning också har registrerats i andra angränsande städer, såsom Rosario och Montevideo (Uruguay).
På samma sätt har detta jargong definierats som ett ”populärt tal”, vars ord inte finns i spanskspråkiga ordböcker. Detta innebär att lunfardo inom sin struktur inte inkluderar kulturer eller andra mer förfinade termer.
Författaren María Helena Sarabia, i sin text Lunfardo: en slang som höjde hans språkliga nivå, konstaterade att lunfardo föddes i hamnområdena på 1800-talet tack vare kontakt med italienska dialekter och annat slang från invandrarbefolkningen.
Av denna anledning är lunfardo en kombinerad slang som består av ord från italienska standard, liksom från andra invandrares populära dialekter och från spanska som används i Argentina..
Lunfardo har klassificerats som "undervärldens tal" på grund av dess status som ett marginellt språk. Denna jargong har emellertid spridits ökänt, så den kan höras i alla sektorer och nivåer i det argentinska samhället och blir för många en källa till nationell stolthet..
1855 hade Buenos Aires-samhället en invandrarbefolkning på 36%, där italienarna utgjorde upp till 11%; Dessa var utspridda i alla stadsdelar och var tillägnad ekonomiska områden, som de lätt anpassade sig till.
Italienarna som anlände till Argentina kom främst från den nordvästra delen av den italienska halvön: Piemonte, Ligurien och Lombardiet; detta sista område gav slangen namnet, eftersom ordet "lunfa" kommer från det Lombardiska språket - talat i norra Italien - och betyder "tjuv".
Andra teorier visar att invandrare från Lombardiet ansågs vara brottslingar, eftersom deras samhälle bestod av bankirer och pengar. På grund av detta anses lunfardo också "tjuvarnas tunga".
Lexikonet i denna jargong påverkas av en annan språklig modalitet som kallas "Cocoliche", som bestod av den första jargongen som användes när de olika språken hittades och blandades i argentinska hamnar..
Senare avbröts cocoliche för att vika för sin enklaste form: lunfardo.
En egenskap hos lunfardo är att det inte korrekt kan betraktas som ett språk, eftersom ett språk måste innehålla alla element i en mening. För sin del har lunfardo ett verb, substantiv och adjektiv, men innehåller inte pronomen, artiklar, prepositioner, bland andra..
Här är några ord från Lunfardo-lexikonet:
Det betyder "slå" och kommer från italienska. I sin tur användes detta ord för mat från husdjur.
Det kommer från det italienska "faccia" och betyder "ansikte".
Det är ett av de vanligaste orden i lunfardo. Det kommer från italienska "lavoro" och betyder "arbete".
Den kommer från den genuanska "pivetto" och används för att hänvisa till en ung person eller ett barn.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.