De diakritisk accent är ett skiljetecken som används för att särskilja det grammatiska kontoret från homografiska ord. I allmänhet markerar en accent eller accent den foniska betoning som läggs på en stavelse av ett ord.
För sin del är homografiska ord de som, även om de är olika, har samma stavning; det vill säga de är skrivna på samma sätt.
I ord med mer än en stavelse finns det nu en betonad stavelse - uttalad med en större röstintensitet och ostressade stavelser. På den skriftliga nivån indikeras denna markerade intonation med en liten lutande linje som kallas en tilde eller ortografisk accent. Den diakritiska accenten, eller den eftertryckliga accenten, har dock en annan funktion.
I första hand används detta i monosyllabiska ord (ord med en enda stavelse) för att skilja dem från andra i en annan kategori som är skrivna samma.
Detta kan ses i meningarna: han kom till massa Y De vinet extraheras från druvan. Det är tydligt att accenten tjänar till att differentiera det personliga pronomenet han från artikeln de.
Samma fenomen observeras i: Vill från kom till gästerna Y Gav en flaska från vin. Ordet med den diakritiska accenten indikerar att det är en form av verbet att ge, medan den andra är prepositionen. Det kan noteras att detta inte händer med orden vin (från det kommande verbet) och vin (substantivet).
Dessutom har de frågande och utropspronomen ett diakritiskt märke. Detta skiljer dem från relativa pronomen, relativa adverb och konjunktioner..
Således till exempel pronomen när Det bär accentmärke:När Förlåter du mig? Men sammankopplingen gör inte: Han säger att han inte vet, när sanningen är att han var där hela tiden.
Artikelindex
De normer som för närvarande används anger att monosyllabiska ord i allmänhet inte har en accent. Vissa monosyllablar har emellertid en diakritisk accent för att skilja dem från andra ord med samma stavning..
Nu är kriteriet för att använda den accentform eller inte dess grammatiska kategori. Dessa grammatiska kategorier uttrycker begrepp som substantiv, verb, adjektiv, bland andra..
Observera hur den diakritiska accenten används i följande exempel:
-Du behöver från telefonen från alla leverantörer vars företag börjar med från. (Från som ett verb, från som en preposition och från som ett substantiv).
-han tror att allt kommer att lösas senast de Måndag. (han som ett personligt pronomen och de som artikel).
-Hon var den Mer kvalificerad för tjänsten, Mer han litade inte på sina egna förmågor. (Mer som ett adverb och Mer som motsatt sammankoppling).
-Jag var desperat att vinna Mer pengar, Mer kunde inte fungera Mer. (Mer som ett adjektiv, Mer som ett negativt samband och Mer som pronomen).
-Naturligtvis bör fem läsas Mer två är sju, Mer du måste placera Mer. (Mer som kombination med tilläggsvärde, Mer som ett negativt samband och Mer som ett substantiv).
-För att min att något inte stämmer med honom mig från mig piano. (Min som ett personligt pronomen, mig som ett substantiv som betecknar en musiknota och mig som ett ägande adjektiv).
-han Vad jag vet klipp med sax och inte jag vet han sa det. (han som ett verb, jag vet som ett reflexivt pronomen och jag vet som ett personligt pronomen).
-jag vet Det känns bra att veta vad jag han. (jag vet med opersonligt värde och han som ett verb).
-Ja, Ja du sjunger det Ja äldre, det låter mycket bättre. (Ja som bekräftelseadverb, om det är en sammankoppling och om det är ett substantiv som betecknar en musiknoter).
-Han sa att om hon inte sa ja, skulle han skämmas för sig själv. (Om som en sammankoppling, ja som ett substantiv som indikerar godkännande och ja som ett reflexivt personligt pronomen).
-Te Jag frågade om du vill att jag ska göra en kopp te. (Te som ett personligt pronomen och te som ett substantiv).
¿Din vill du att jag ska uppdatera din personliga agenda? (Din som ett personligt pronomen och du som ett ägande adjektiv)
De förhörande och utropande relativa pronomen måste ha den diakritiska accenten. Dessa används för att ange frågetecken respektive utropstecken.
Samma regel gäller när de används som substantiv. Vid förhör kan detta vara direkt eller indirekt, men det accentueras alltid.
Å andra sidan, när de fungerar som relativa, orden att, vem, vem, vilka, vilka, var, var, hur, vad, när, när och hur mycket inte har en accent. De accentueras inte heller när de fungerar som en sammankoppling.
I följande meningar kan du se tillämpningen av denna uppsättning regler med några av dessa grammatiska kategorier:
-¿Vad tänker du på den nya grannen? (Direkt frågande relativ pronomen).
-jag vill veta Vad du tänker på den nya grannen. (Indirekt frågande relativ pronomen).
-Vad Fantastisk! (Relativt utropspronom).
-Saker Vad Han sa att de inte hade mycket mening. (Relativ pronomen).
-jag är glad att Vad tror det. (Samband).
-Jag ville inte veta Vad, men hur mycket. (Substantiv).
-¿Vem översatt dessa texter? (Direkt frågande relativ pronomen).
-Du måste ta reda på det vem översatte dessa texter. (Indirekt frågande relativ pronomen).
-Vem ser dig nu! (Relativt utropspronom)
-Santiago, vem han var tyst under mötet, han visste alla detaljer. (Relativ pronomen).
-Lita inte på vem säger en sak och gör en annan. (Samband).
-Han plågades av vem, de när och den som av nästa svek. (Substantiv).
När det gäller paret jämnt / jämnt används den accentformen när du ändrar den till ordet än meningen i meningen ändras inte. Den andra formen används när den har samma värde på också, fram tills, även eller till och med (det senare med förnekandet varken).
På samma sätt skrivs den utan accent när den har ett förmånligt värde, antingen i det konjunktiva uttrycket fastän (ekvivalent med även om), som om det följs av ett adverb eller en gerund.
I följande meningar kan du se användningen av dessa regler:
-Fortfarande han fortsätter att be mig ge honom någon form av förklaring. (Frågar fortfarande ...).
-Detta sätt att förbereda fisk är fortfarande lättare. (... Det är ännu enklare.).
-Vi förberedde oss så mycket vi kunde, men vi tycker att vi borde studera fortfarande Mer. (... Studera ännu mer.).
-Alla fick ett pris, än de som inte gjorde något. (... även de som inte ansträngde sig.).
-Han var mycket fientlig och än han vågade ifrågasätta hans metoder, men accepterade sedan nederlag. (... och han vågade till och med ifrågasätta hans metoder ...).
-Varken än på nära håll kunde han se vad som stod där. (Inte ens i närheten ...).
-Än När du inte säger till mig vet jag det (Även om du inte berättar för mig ...).
-Än Han kände till sina ekonomiska begränsningar och bestämde sig för att genomföra projektet. (Även om man känner till dess ekonomiska begränsningar ...).
-De erbjöd sin hjälp osjälviskt, än alltså accepterade de inte det. (... Ändå accepterade de det inte.).
För närvarande rekommenderar Royal Spanish Academy att man inte använder den diakritiska accenten för att skilja mellan adverbet och adjektivet..
Endast, som ett adverb motsvarar det endast. Under tiden betyder det som ett adjektiv utan företag. Det är ett vanligt ord som slutar på en vokal. Därför indikerar de allmänna reglerna för accentuering att den inte borde ha en tilde.
Man ansåg dock tidigare att dessa kunde tolkas felaktigt. För att eliminera eventuell tvetydighet var den obligatoriska regeln därför att accentuera adverbet (endast). Detta skulle göra det möjligt att skilja mellan drack endast en öl (utan sällskap) och drack ensam en öl (bara en).
Sedan bestämde den institution som säkerställer att en standard som är gemensam för alla spansktalande efterlevde att möjligheten att detta händer är minimal. Med hänsyn till reglernas enkelhet är denna diakritiska accent inte längre obligatorisk..
Till och med till en början var rekommendationen att använda denna accent endast i fall där det kan finnas en tvetydig tolkning..
Eftersom sammanhang och andra alternativa former kan skingra denna tvetydighet krävs dock inte längre tillde för att göra skillnaden.
Demonstrationer är ord som bestämmer namnet eller substantivets betydelse genom en platsförhållande. Gruppen består av detta, det, det, det, det, det, det, det, det, det, det här, det, det, det, det, det och det.
Förutom de tre sista kan demonstrationer ha funktionen av adjektiv (Es detta byggnad) eller pronomen (Byggnaden är detta). Tidigare reglerna för Royal Spanish Academy, som med adverbet endast, krävde användning av den diakritiska accenten för att differentiera båda användningarna.
Således, när dessa fungerade som pronomen, bör denna accent användas. Till exempel i meningar som *Det där det är ett heligt träd eller *Ge mig en av de där, demonstrationerna bör accentueras. Dess användning undviker tvetydigheter i tolkningen av texterna.
Dessa tvetydigheter fanns i propositioner som: Varför ville de ha dessa videospel? Med accenten, de där skulle vara föremål för meningen. Utan det skulle det vara ett demonstrativt adjektiv.
Återigen infördes kriteriet att den diakritiska accenten inte var nödvändig. Språkinstitutionen anser att det inte finns någon motivering för dess användning.
Huvudfunktionen för denna tilde är att motsätta sig stressade ord mot oriktade ord som är identiska i form. Men detta villkor ges varken i demonstrationerna eller i fallet med de två formerna av adverbet endast.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.