Antonio de Nebrija (1441-1522) var en intellektuell och humanist av de mest framstående av de kastilianska bokstäverna. Dess historiska betydelse ligger främst i det faktum att han var författare till den första Kastiliansk grammatik, publicerades 1492, en ordbok och en spansk-latinsk och latin-spansk ordförrådsbok, liksom många andra texter främst om grammatik och filologi.
De Kastiliansk grammatik de Nebrija anses vara den första normativa texten i denna disciplin för ett vulgärt språk som spanska, varför det skapade ett prejudikat för senare skrifter på andra romanska språk.
Denna text publicerades med en dedikation till drottning Isabel la Católica och föregicks av en berömd prolog där författarens motiv för att reglera spanska uttrycks. Dessutom minns han att han installerade den första tryckpressen i staden Salamanca och var den första västerländska författaren som gjorde anspråk på upphovsrätt..
Han var också en enastående professor i retorik och grammatik; pedagog, historiker, översättare, teolog och poet. Han utövade ett anmärkningsvärt inflytande över ankomsten till Spanien av italienska humanistiska idéer som föregick renässansen, åtminstone i form av bokstäver..
Artikelindex
Elio Antonio Martínez de Cala y Xarava (enligt andra källor, Antonio Martínez de Cala e Hinojosa) föddes i Lebrija, då kallad "Nebrissa Veneria" (ibland transkriberad som Nebrija eller Nebrixa), i provinsen Sevilla, år 1444 (exakt datum okänt).
Han var den andra av de fem barnen till Juan Martínez de Cala och Catalina de Xarava y Ojo. Båda föräldrarna var judiska omvända till katolicismen. Hade två bröder och två systrar.
Från 15 års ålder studerade han humaniora vid Salamanca universitet. Där stod han redan ut bland sina kamrater för sina intellektuella gåvor och tendenser till brev..
Efter examen vid 19 års ålder flyttade han till Bologna, Italien, där han stannade i flera år och utvidgade sin humanistiska utbildning. Där var han nedsänkt i en mycket rik intellektuell och kulturell miljö, till skillnad från den som upplevdes i Spanien..
På den platsen kultiverade han de idéer som ärvts från Francesco Petrarca, Giovanni Boccaccio och andra författare. I Bologna prioriterades läsning och undervisning av klassikerna i latin och grekisk litteratur.
Vid den tiden, i Italien och som en grundläggande grund för renässansen, togs människan och hans kunskap som ett mått på alla saker, med största uppmärksamhet åt utvecklingen av intellektuella aktiviteter, både inom bokstäver och i astronomi, medicin och matematik.
Alla dessa principer fick honom att se Spaniens utbildning som rudimentär eller "barbarisk", och senare, i sin karriär som lärare, föreslog han att få denna stil av antropocentrisk utbildning till sina studenter..
Vid den tiden var Spanien fortfarande underkastad inkvisitionen, en arm av den katolska kyrkan som höll en teocentrisk doktrin (Gud och religion som allt) och lämnade vetenskaplig kunskap åt sidan..
Tack vare ett stipendium beviljat av biskopen i Córdoba registrerade han sig i Bologna i Colegio Español de San Clemente, där han började studera den 2 mars 1463. Han fick lektioner i teologi, medicin, geografi, historia, matematik, astronomi och rätt.
Han studerade på djupet de "odlade" språken, det vill säga latin och grekiska, som enligt de Nebrija inte fanns tillräckligt med uppmärksamhet i Spaniens utbildningscentra. Han läste också de grammatiska verken av Diomedes Grammaticus, Elio Donato och Prisciano och studerade forntida hebreiska.
Senare fortsatte han med kurser vid universitetet i Bologna, det äldsta i Italien och en av de mest prestigefyllda i Europa. Där fick han lektioner från den italienska forskaren Martino Galeoto, bland andra handledare som bidrog till hans omfattande utbildning..
År 1470 återvände han till Spanien, särskilt Sevilla, fast besluten att överföra italienska humanistiska idéer till sitt hemland..
I Sevilla tilldelades han som lärare till ärkebiskop Alonso de Fonsecas brorson och initierade därmed sin karriär som lärare. Under dessa år antog han smeknamnet "Elio de Nebrija", för att hedra hans ursprungsstad..
Han var också handledare för andra unga Sevillianer och undervisade sina klasser i Granadakapellet, som var beläget i Patio de los Naranjos, bakom katedralen i Sevilla..
År 1473 utnämndes han till professor vid universitetet i Salamanca, där han en gång var student och tog över ordförandena för retorik och grammatik. I sina lektioner ansträngde han sig för att undervisa latin för sina elever.
Samma år 1473 gifte han sig med Isabel Solís de Maldonado, med vilken han hade sju barn (sex pojkar och en flicka) och senare år bodde han några säsonger i Extremadura. Han hade lika många olagliga barn.
År 1488 gick han till jobbet med Juan de Zúñiga, som var befälhavaren i Alcántara-ordningen och blev dess beskyddare i sju år sedan dess. Under denna tid ägnade han sig åt att bredda sina studier och producera sina viktigaste skrifter..
År 1509 återvände han igen till Salamanca, vid vars universitet han återvände för att arbeta som professor i retorik. Under hela sin karriär vid detta studiecenter hade han en rad meningsskiljaktigheter med sina kollegor, delvis för att han föraktade de undervisningsmetoder och teorier som hans samtida spanska etymologer, lexikologer och grammatikare undervisade om..
Från 1514, tack vare kardinal Francisco Jiménez de Cisneros inflytande, tjänstgjorde han som gästprofessor för ordförandeskapet i retorik vid universitetet i Alcalá de Henares i Madrid, där han firades allmänt av både sina studenter och hans kollegor..
Han hade denna position fram till sin död, som inträffade den 7 juli 1522 i Madrid, 78 år gammal, som ett resultat av en stroke..
År 1492 installerades den första tryckpressen i staden Salamanca. Det var där några av Nebrijas huvudverk trycktes..
Många forskare bekräftar att Nebrija själv var ansvarig för detta företag, men han valde att hålla sin signatur anonym. Man tror att han gjorde detta eftersom positionen som forskare lagligen hindrade honom från att göra affärer. Tryckeriet var beläget i den så kallade bokhandlarens gata.
Det var hans efterträdare som utvecklade verksamheten och fick monopol i Nebrijas verk i Spanien och Amerika under de följande årtiondena. I synnerhet hans son Sancho de Nebrija och hans son och Catalina de Patres, Antonio de Nebrija.
Tryckpressen ägdes av familjen tills Elios barnbarnsbarn, Agustín Antonio de Nebrija, beslutade att delegera företagsledningen till andra skrivare..
År 1481, medan han arbetade som professor vid Salamanca universitet, publiceras den Introductiones Latinae, hans första kända större verk. Det är en pedagogisk text som på ett relativt enkelt sätt sammanfattar sina innovativa tekniker för att lära sig latin för studenter.
Den spanska versionen av detta arbete redigerades av Nebrija själv och publicerades 1488.
År 1492 publicerade Nebrija ordboken Lexicon latino-castellanum et castellano-latinum. Den här boken var en obligatorisk referens vid den tiden och under många år efter, både för läsare som ville få tillgång till de klassiska verken skrivna på latin och för utlänningar som ville förstå texterna på spanska..
Samma år den första upplagan av hans Kastiliansk grammatik, sammanfaller med ankomsten till den nya världen av expeditionerna av Christopher Columbus.
Det var ett arbete med svår acceptans vid tidpunkten för publiceringen, eftersom det hade ett nytt format och var den första skriftliga grammatiken för ett ”vulgärt” språk, som spanska, som inte hade samma acceptans som latin för att skriva..
År 1495 publicerades den Spansk-latin och latin-spansk ordförråd, som kompletterade hans tidigare nämnda ordbok. Dessa två texter innehöll mer än trettio tusen termer för latin-kastilianska och tjugo tusen för kastilianska-latin, vilket är verk utan föregång för ett romanskt språk..
Senare arbetade han i flera år som latinist vid förverkligandet av Complutensian Polyglot Bible, kollektivt arbete sponsrat av kardinal Cisneros.
Resultatet av deras samarbete publicerades 1516 i ett verk med titeln Tertia Quinquagena, som består av en serie förklarande anmärkningar om de heliga skrifterna.
År 1517 publicerades den Castilianska stavningsregler, text som fortsatte hans grammatikstudier och hans försök att reglera spanska.
Andra texter och uppsatser om lag (Lexicon Iurus Civilis), pedagogik (Från liberis utbildadis), astronomi, arkeologi (Antikviteter från Spanien), numrering, bland andra studieämnen.
Engagemanget i hans liv var att sprida undervisningen i klassiska språk och de stora litterära verk skrivna på dessa språk. Han fokuserade också på att skissera den mångsidiga kunskap som förvärvats under de långa åren av lärande, och därmed lämna sitt spår genom att uppfinna och implementera ett grammatiskt system för spanska..
Detta imponerande litterära verk, dotter till sin tid som student i Italien, ledde honom till att betraktas som en av de största humanisterna i spanska bokstäver.
De Kastiliansk grammatik, vars ursprungliga latinska titel är Grammatica Antonii Nebrissensis, det skrevs på latin. Struktureringsvillkoren och principerna baserades på de latinska formerna. Nebrija ansåg latin som ett mer perfekt språk än resten av språken som härrör från det.
Kastiliansk grammatik den är strukturerad i fem böcker. Det första, som består av tio kapitel, handlar om stavning. Den andra handlar om stavelse och prosodi. Den tredje boken innehåller sjutton kapitel om termernas diktion och etymologi.
Meningarnas struktur och rätt syntax förklaras i de sju kapitlen som utgör den fjärde boken. Och slutligen talar författaren i den femte boken om att lära sig spanska som främmande språk.
Denna struktur, som varade i Europa i några århundraden, följer Nebrija-principen som lärandet av varje språk består av: stavning, prosodi, syntax och etymologi, alla lika viktiga för grammatik.
Likaså är det hans ansvar att markera delarna av meningen, såsom: artikel, namn, pronomen, preposition, verb, particip, adverb, konjunktion, gerund och oändligt particip.
Nästan lika viktigt som själva verket, var dess prolog, skriven som ett engagemang för drottning Isabel av Castilla. I det talade författaren om motivationen som fick honom att skriva Kastiliansk grammatik.
I den anmärkningsvärda inledningen till boken betonade Nebrija behovet av att utfärda regler för korrekt användning av det spanska språket. Dess syfte var att säkerställa språkets beständighet i tid, samt att uppnå att latin lärde sig från de romanska språken..
Han hade utvecklat den sista idén sedan hans år som professor i grammatik och retorik vid University of Salamanca, när han märkte att det var svårt för studenter att lära sig latin..
För Nebrija var spanska ett giltigt språk och dess korrigering var en angelägen fråga. Men med all sin övervägande hade han fortfarande detta språk som sämre än latin.
Enligt olika avläsningar kan en tredje politisk motivation kännas.
Tanken att göra det castilianska språket till något standardiserat och homogent, inom allas räckhåll, var nödvändigt så att det kunde fungera som ett samlande instrument för det spanska imperiet..
Utöver detta sökte man att språket skulle kunna undervisas i främmande regioner, antingen inom Europa själv (bland franska, italienare, Navarrese, Biscayan ...) eller på avlägsna platser.
Denna språkanvändning som det förenande elementet i imperiet är en idé som liknar den som innehas av vissa florentinska humanister från samma period. Sedan antiken talade man redan om behovet av att förena de stater som utgör Italien genom det toskanska språket, grunden för modern italiensk.
En annan aspekt belyst av många forskare från Kastiliansk grammatik, Det är den länk som upphovsmannen skapat mellan grammatikstudier och litterära figurer. Genom att använda denna länk mellan språk och litteratur främjade det ett bättre lärande av det och en större korrigering i dess dagliga användning.
Nebrijas var den första publicerade grammatiken för ett romanskt språk. Dess utseende var grundläggande för spridningen av det kastilianska språket. Denna bok användes som ett koloniseringsverktyg i de nyligen upptäckta amerikanska regionerna vid den tiden..
Dessutom fungerade det som modell för senare grammatik, både på spanska och på andra romanska språk..
Ingen har kommenterat den här artikeln än.