Juan Pablo Viscardo och Guzmán (1748 - 1798) var en peruansk jesuit och författare, känd för att vara en av aktivisterna i Latinamerikas självständighet. Mer specifikt är det erkänt för att vara en stark fiende till den spanska kronan för sin kolonialism i Peru och Latinamerika..
Den peruanska författarens roll i England var avgörande, särskilt i förhållandet mellan britterna och latinamerikanerna: han var en ihärdig medlare som försökte lösa spanskarnas tryck i de amerikanska kolonierna.
Sedan han förvisades till Italien rördes Viscardo av längtan efter Latinamerikas självständighet och frigörelse, så han började skriva och planera en serie strategier tillsammans med sin bror José Anselmo.
Juan Pablo Viscardo y Guzmán är erkänd för att ha varit författare till verket med rätten Brev till spanska amerikaner, ett dokument där han insisterade på att de spanska styrkorna skulle ges oberoende i Spanien.
Efter hans död släppte den venezuelanska hjälten Francisco de Miranda detta dokument över hela världen.
Artikelindex
Juan Pablo Viscardo y Guzmán föddes den 26 juni 1748 - enligt informationen i sitt dopbevis - i byn Pampacolca (nuvarande departement Arequipa, Peru). Han var en ättling till en kreolsk familj, med god ekonomisk ställning.
Viscardo var ett av barnen som Gaspar de Viscardo y Guzmán fick med Manuela de Zea och Andía. Hans familj kom från en spanjor som bodde och bosatte sig i Camaná-dalen på 1600-talet..
Under sina tidiga år stannade han i sin hemstad med sina föräldrar och syskon. Man tror att han hade tre systrar, även om José Anselmo var familjens mest kända.
Som vanligt vid den tiden skickades både Juan Pablo Viscardo och hans bror José Anselmo till Cuzco för att studera vid Real Colegio de San Bernardo del Cuzco (en jesuitinstitution).
Även om Viscardo-bröderna hade alla privilegier att njuta av en bra situation ändrade deras fars död 1760 deras planer fullständigt. Efter detta missöde hade de inget annat val än att försöka lösa sin utbildnings- och ekonomiska situation..
Båda bröderna (Juan Pablo och José Anselmo) bestämde sig för att börja som nybörjare i Ignatian Order of the Society of Jesus, även om de inte var i den ålder som krävs av ordern. I själva verket ansågs beslutet att acceptera dem vara kontroversiellt, eftersom ålderskravet att tillåta dem inresa förkastades.
År 1767 beordrade kung Carlos III av Spanien utvisning av jesuiterna från Spanien och de spanskt dominerade länderna i Amerika. Både kungen och hans anhängare trodde att den religiösa gruppen hade varit provokatören för upproret i Madrid mot kronan.
Viscardo och de andra jesuitstudenterna arresterades och utvisades från den peruanska huvudstaden i avsikt att transporteras till Spanien. I augusti 1768 anlände jesuiterna till Cádizbukten och distribuerades i platsens olika kloster.
Efter flera insinuationer från kronans sida till de religiösa fattade många av dem beslutet att lämna Jesuitorganisationen; Viscardo-bröderna var några av de medlemmar som bestämde sig för att lämna institutionen.
Spanjorerna hade lovat en grupp jesuiter, inklusive bröderna Viscardo, alla deras handlingar och filer som behandlats för att avstå från sina religiösa löften. De transporterades sedan för att bosätta sig i Italien..
Men när de anlände till Italien fanns inte jesuitgruppens dokumentation tillgänglig, och annars förbjöds de att återvända till sitt ursprung i spanska Amerika. Trycket nådde punkten att hotas med dödsstraff om de inte följde någon av de kungliga reglerna.
Slutligen lyckades Juan Pablo och José Anselmo 1771 bosätta sig i Massa och Carrara, Italien, i familjen Cybo. Viscardos tillbringade år utan att prata med sina släktingar på grund av den spanska kronans begränsningar.
Som kompensation för spanjorernas radikala behandling och beslut gav de var och en pension (motsvarande den lägsta lönen i något land). Bröderna levde i några år och levde på lite pengar från pensionen utan att ha råd med någon lyx.
De kämpade båda för att ta sin del av familjens arv; Hans systrar var dock ansvariga för att dela upp sin fars gods bland dem, exklusive hans bröder, som fortfarande var i landflykt i Italien..
Bortsett från familjens besvikelser från hennes systrar, kom månaderna senare nyheten om deras mors död till dem. 1781 lärde sig Juan Pablo och José Anselmo om upproret som organiserades av den inhemska ledaren Túpac Amaru II i Peru.
Senare kontaktade Juan Pablo Viscardo Englands konsul och informerade honom om den inhemska upproret. Vid den tiden i historien var Spanien och England rivaler, så Viscardo utnyttjade situationen för att kämpa till förmån för Latinamerika..
Spanien var i krig med England, så Viscardo försökte räkna med engelska stöd för de amerikanska kolonierna för att uppnå absolut oberoende från Spanien. Juan Pablo erbjöd sig själv som mellanhand mellan peruanerna och engelsmännen, eftersom han talade flytande engelska perfekt.
Engelsmännen bjöd in Viscardo till London för ett formellt möte efter att ha visat intresse för peruans argument. Bröderna lyckades smyga sig till Tyskland under pseudonymerna Paolo Rossi och Antonio Valessi.
Innan han landade i London, uppmanade Viscardo den engelska regeringen att skicka styrkor till Sydamerika i syfte att bosätta sig i Perus vicekunglighet. Viscardos strategi bestod av att gå vidare genom Buenos Aires för att uppnå en första erövrings seger.
Eftersom britterna skulle förlora 13 amerikanska territorier (särskilt i Nordamerika) var de starkt intresserade av den plan som Viscardo upprättade..
Under två år stannade Viscardo i London, skyddad av den engelska regeringen. Vid den tiden producerade regeringsövergången i England avgörande internationella förändringar som helt förändrade den politiska scenen. Som en konsekvens undertecknade Storbritannien ett fredsavtal med Spanien..
Även om förändringarna var positiva för båda de europeiska makterna var Viscardos planer inte längre intressanta för engelsmännen, så han bestämde sig för att åka tillbaka till Italien. Under dessa år var han ansvarig för att hävda arvet som både hans systrar och den spanska kronan hade tagit från honom.
År 1791 gick Juan Pablo Viscardo igen till London i hopp om att den här gången skulle England hjälpa de spansk-amerikanska kolonierna att uppnå sitt oberoende. Vid detta tillfälle fick han inte stöd från sin bror José Anselmo, efter hans död sex år tidigare..
Viscardo bestämde sig för att flytta till Frankrike, i en tid med starka politiska och sociala konflikter på grund av uppkomsten av den franska revolutionen. Det var i detta land där han skrev sitt mest erkända verk med titeln Brev till de spanska amerikanerna.
I detta arbete bjöd Viscardo in kampen för kreolerna i Amerika för att stå upp mot spansk förtryck. Faktum är att pjäsen först skrevs på franska och sedan översattes till spanska. Under dessa år var den peruanska författaren bara intresserad av att tänka på strategier med solida argument för att uppnå Amerikas självständighet.
Den venezuelanska politiker Francisco de Miranda var den som översatte många av Juan Pablo Viscardos viktigaste manuskript till spanska. Viscardo lärde känna Miranda på en av sina resor till Europa och när de såg att de delade samma frihetsideal skapade de ömsesidig tillhörighet..
År 1795 flyttade han till London igen för att åka till britterna för att hjälpa honom att uppnå Amerikas självständighet. Storbritannien hade andra problem vid den tiden, vilket gjorde det omöjligt att ge sitt stöd till de amerikanska kolonierna.
Ändå fortsatte Viscardo att utarbeta nya strategier som tilltalade den brittiska domstolen. När tiden gick försämrades den peruanska författarens hälsa och hans ekonomiska situation blev alltmer osäker..
Juan Pablo Viscardo var i total ensamhet när han dog den 10 februari 1780, 50 år gammal. Han hade lämnat sina omfattande papper till den amerikanska politiker och diplomat Rufus King, som vid den tiden tog över som USA: s minister till England. Amerikanen överlämnade dokumenten till Francisco de Miranda.
Brev riktat till spanska eller ring också Brev riktat till spanska amerikaner, är ett dokument skrivet av Juan Pablo Viscardo y Guzmán publicerat 1799 på franska och 1801 på spanska.
I detta arbete uppmanade Viscardo Hispano-Americans att uppnå sina nationers oberoende från spanskt styre; utgör en av de första uppmaningarna till frihet av en latinamerikaner med spanskt blod.
Viscardo dog utan att veta att hans arbete skulle ha stor inverkan på de spansk-amerikanska folken. Dokumentet nådde nästan alla kolonierna i Nordamerika, Centralamerika och Sydamerika.
Faktum är att inget av hans manuskript hade publicerats, och annars hade de europeiska länderna inte uppmärksammat honom..
När den amerikanska Rufus-kungen gav dokumenten till Miranda bad han henne att översätta alla dokument till engelska. Miranda fick tillfälle att läsa alla de verk som skrevs av Viscardo och översätta dem.
Den venezuelanska hjälten hade bländats av Viscardos innehåll och skrivande, så han fattade beslutet att ställa ut dem i Amerika och runt om i världen. Han noterade att alla ideologiska tillvägagångssätt för spanskt amerikansk frigörelse var strategier som han själv delade..
Miranda bekräftade att arbetet utgör en oklanderlig epistel där en rad felaktiga tillvägagångssätt av spanska samlas bland annat: kolonernas dåliga administration, kreolernas konformism och bekvämligheten med brittiskt stöd. Detta var några av de ämnen som Viscardo nämnde i sina brev.
När Francisco de Miranda landade i La Vela de Coro (Venezuela) för sin befriande expedition citerade han många av förslagen från Brev riktat till spanska. Miranda påverkades av Viscardos idéer för hans proklamation av oberoende från Amerika.
I arbetet Brev till spanska, Viscardo vänder sig till den amerikanska spanska; det vill säga till ättlingar till spanjorer födda i amerikanska länder (även kallade halvö eller kreol).
Arbetet introduceras med en genomgång av 300 år av amerikansk historia, kännetecknad av övergrepp och oreglerbarhet från spanska sidan. Dessutom uttrycker det orättvisorna i den spanska kronan gentemot de spanska ättlingar som bodde i Amerika.
Det förklarar också på ett oklanderligt och detaljerat sätt att frigörelsen av spanska Amerika var en rättighet och en plikt för spanska amerikaner: det kräver praktiskt taget att de måste försvara sin suveränitet..
Kort sagt, Juan Pablo Viscardo katalogiserade amerikanska spanska (inklusive sig själv) som fegisar genom att inte försvara hemlandet som tillhörde dem. Det ursäktar inte det latinamerikanska folkets apati. Dessutom gav han betydelse för de amerikanska folkens naturliga rättigheter, frihet och säkerhet.
Den första upplagan av arbetet gjordes på franska, även om det publicerades för första gången i London. Den spanska versionen dök upp 1801, översatt av Miranda, som också lade till en serie anteckningar och detaljer längst ner på sidan för att förklara och förstärka Viscardos idéer..
Miranda gjorde flera hänvisningar till författarna Antonio de Herrera och Fray Bartolomé de las Casas; Den innehöll också hänvisningar till utvisade jesuitter som fortfarande var i exil i Italien..
Några år senare segrade slutligen den spansk-amerikanska självständigheten, men dokumentet hade glömts bort som en hänvisning till händelser. Under 1900-talet utfärdades arbetet på nytt och utredningar utfördes av både verket och Juan Pablo Viscardo.
Brev riktat till spanska Det var inte det enda arbetet av Viscardo som relaterade till idén om spanskt amerikansk frigörelse. Verket med titeln Projekt för att göra spanska Amerika oberoende var en text skriven 1791, där han föreslog ett massivt uppror i de spansk-amerikanska kolonierna.
Året därpå skrev Viscardo ett annat verk med titeln Den historiska uppsatsen om problem i Sydamerika 1780. Samma år skrev han ett annat arbete relaterat till frigörande idéer, kallat Politisk skiss om den nuvarande situationen i spanska Amerika och om strategiska medel för att underlätta dess oberoende.
I den här sista texten lyfter han fram de inhemska och kreolernas kulturella egenskaper och berömmer deras dygder. Slutligen, 1797, skrev han arbetet med titeln Fred och lycka i det nya århundradet, uppmaning riktat till alla fria folk eller de som vill vara fria av en spansk amerikan.
Ingen har kommenterat den här artikeln än.